thewayiwearmyhat

Människan sitter vid Diktens port;

hon talar om allt vad stort hon gjort

och allt vad stort hon ska göra.

Och solen lyser och skyn är blå

Vem skrattar då

och vem vill håna och störa.

Förunderlig är hon att höra

Människan sitter vid Diktens port

som hon alltid gjort.

Hon sitter med uppdragna ögonbryn

och ser mot skyn.

Hon kommer ihåg när Epikuros skrev

i Aten om universum och demokrati i ett brev.

Hon var med när Sokrates dog

och när Alexander mot Indien drog.

Så mycket är det som människan minns,

bild trycker på bild bak ögats lins

och ibland får hon svårt att hålla isär

vad som var och är.

Athena och Herakles känner hon till

tempel och agoras

och mångt som vandrat i natten vill

och gråter illa och kvider.

människan sitter vid Diktens port,

hon är kommen en gång från en okänd ort.

Hon har gått genom piska och pest och brand

och skogsland.

Ondska och blod har följt henne åt

till cirkusglädje och ödslig gråt.

Men dröm och syn bar hon också med

som en fågellåt över berg och hed,

som en envist dallrande sång om ljus

kring varma källor och döda hus.

Besynnerligt vrång blev människans färd

i det som vi kallar guds vackra värld.

Dock kunde vi ock berätta

och klamra oss fast vid detta;

att allt som är gudalikt och stort

och som tänder till eld

har människan gjort.

Hon har räknat stjärnornas vägar och år

där de stumt i den ändlösa rymden går.

Hon sitter vid instrument och bestick

och själv är hon bara ett ögonblick.

Själv är hon bara ett bloss i vind,

ett födsloskri och en fårad kind.

Det finns många teorier om hur det skulle vara med ett evigt liv och många teorier om hur man skulle lyckas med att få det, en viss amerikansk forskare vill att människor aldrig ska komma in i puberteten och tror att de på så sätt kommer kunna leva ett evigt liv. Andra menar på att man skulle kunna läsa in ens hjärna i en dator och leva som en maskin i all oändlighet.
Forskaren som menar på att folk skulle leva för evigt som 10-åringar tycker att detta skulle varit en fantastisk värld eftersom människor för det första är otroligt mycket mer kreativa innan tonåren, detta hade lett till ett samhälle som hade varit mycket bättre än det vi lever i idag, han menade också på att samhället skulle vara asexuellt med betoning på att könsroller och vidare konflikter inte hade funnits. Man hade också kontrollerad barnafödseln med nedfrysta provrör osv. En annan sak forskaren påpekade var att människan inte utvecklats fysiskt sen flera tusen år tillbaka(inga drastiska förändringar i alla fall) och menade på att man borde koncentrera sig mer på det biologiska i människan än datorer osv.

Tanken på evigt liv tycker jag både skrämmer och lockar, tänk er ett samhälle där folk blir flera tusen år gamla, hur skulle man kunna minnas allt man gjort? Har hjärnan tillräckligt mycket kapacitet för det?
Att leva som en maskin för evigt låter däremot lite sjukare eftersom man inte kan bestämma något själv, eller man kanske är en typ av robot som kan röra sig osv.
Jag hade nog tackat ja till evigt liv men ångrat mig efter några hundra år. Tänk att kunna prata om vad man gjorde på söndag för tusen år sedan, man hade också haft extremt lång tid och lära sig saker.
Vissa människor blir upprörda och tycker att sådana här saker är nonsens och så vidare, de tycker att kloning osv är fel. Men med hjälp av alla dessa "oetiska" saker kan man bota många sjukdomar och förhindra handikapp.